Idag efter vi gått en liten promenad i det kyliga vädret såg jag en hund med en dam i kopplet.
Tänkte för mig själv att

-Herregud va likt Billy.

Nästa sekund så ser jag att det är Billy   

Det va Billy som va ute och gick promenad med en släkting till familjen W.

Tänk att man kan bli så snopen av att se sin egen hund   

Det va bara så snopet att se honom på ett oväntat ställe och med en "dam" i kopplets ände... jag menar att fru W är ju inte en dam utan mer i sina bästa år.

Kul att så många gillar honom och sen att jag ser att Billy mår så bra även när han inte är hos mig.
Man tror ju alltid att man är bäst   

Har några filmer på honom när han och Pär tränar ag och jag ska fråga om tillåtelse till att lägga upp dom.
Jag tycker det är så roligt att se va duktig han har blivit och att han kan få träna på sin nivå med sin "trasiga" kropp.

Han är iaf överlycklig och kämpar som hundan för att göra rätt.

Han är en riktig svartjobbare nämligen...precis som sin far Ior.

Jag minns dagen som igår   

I morgon går bilen mot Linköping och agilitytävling med Qase.

Jag ska göra mitt bästa, jag är något ur gängorna.

Det är sådana här dagar jag saknar min goda vän som tyvärr inte finns i livet.

Det är då jag får vara glad för de som finns och för det jag har, bara att ringa ett samtal när man behöver, det går tyvärr inte.

Jag ska iaf försöka hitta den rätta känslan och släppa all press och försöka att bara gå in och göra

Adina och Mira har ledigt från mig tills på söndag... Adina ska leka med sin bror och jag antar min bror kommer ha fullt upp, gött för honom  

I natt är det alltså bara jag och Qase, undra vart hon sover?   

Håll tummarna för mig!

Godnatt