Förra helgen va jag ner till Vetlanda och parade Cira med Swerre så runt 3 november kommer det förhoppningsvis små svartvita valpar.
Jag fick även vara med på min livs första grävlingsjakt.
Det va otroligt häftigt att se hunden ligga i totalt mörker och "bevaka" en grävling där nere...jag förstår att hunden måste vara stark!
Jag är ändå blödig när det gäller att skjuta grävlingen men det gick bra... den va även förjäkla söt.
Jag vill gärna vara med fler ggr och skulle även själv vilja ha en som är injagad.
*tyvärr finns inte tiden*
Jag pratade med en av mina kamrater efter detta och Sebban lovade att jag skulle få följa med dom ut en dag.

Mira har fått höstkänslor, vild, lycklig och väldigt rolig.
Billy har det bra och nya matte Maria är nöjd och är lycklig.
Qase är glad och pigg som vanligt men river på tävling.
Jossan har ett gäng som hjälper mig och rids regelbundet och verkar glad de dagar jag oxå är där och rider.

Anna då?
Hon är omotiverad, ledsen, frustrerad och har massor att göra.. har en lång väg att gå men kommer bli stärkt efter detta.
Frågan är mest hur länge hon orkar?

Jag va iaf i Lindesberg i lördags och tävlade två agilityklasser med Qase.
Jag är nöjd överlag men hon rev ett hinder i varje klass så ingen pinne, tyvärr.
*hinder nr 7 och i sista loppet SISTA hindret*
Svårt att hitta motivationen när det väldigt ofta faller på skit saker!
Men det är några tävlingar kvar och jag måste hitta fokuset och den mantala biten för att orka med hela banan.
Sedan ska det bli agilityvila ett tag och jag ska lägga fokus på mig själv ett tag.

Jag har agilitykurs på måndagkvällar och det är faktiskt riktigt roligt och även om det är lite slitsamt så ger det mig en hel del energi.
Väldigt roligt att se människor utvecklas och gå vidare i sin egen utveckling framåt.

Jag har även blivit "spådd" inte för att jag tror på det men det va enormt häftigt.
Många ord och tankar som jag hållt inom mig själv kom fram och saker som jag aldrig berättat kom fram, hur går det till om inte mina käslor och minnen går genom min hand till den andre?
Det va en hel del prat om min mormor (som jag är säker på) och jag kände hur det brände i hjärtat och halsen på mig.. samtidigt började tjejen bredvid mig oxå få tårar i ögonen..lustigt?!
Det va ju precis de känslorna jag hade?
Det blev endel konstaterande av mitt privata och min barndom.
Jag har en dam i min hall och det är därför det smäller i dörren?
Hur tusan vet hon att det smäller i min dörr?

Jag är inte överbevisad men tycker att det är HÄFTIGT!
Och som jag misstänkte så va jag en av de svåraste att läsa av..

Ganska negativt inlägg men det är verkligen så som jag känner mig.

Det bästa är att det nu bara kan bli bättre, kanske inte på det viset jag önskat men jag ska ta mig till toppen igen.
Skratta, vara Anna och utvecklas som människa.
Lite nätshopping och promenad för att rensa skallen va iaf behövligt!
 
Hoppas ni har det bra!

*Om du är ledsen va inte ensam och är du ensam så va inte ledsen*