På måndagskvällar har jag agilitykurs och jag måste säga att dessa två gäng jag har nu bland de roligaste kurserna jag haft.
Väldigt roligt när hundar är aktiverade träningsmässigt sedan innan, alla lekar och förarna bjuder på sig själva.
Kurstiden går enormt fort och de gör sådana framsteg varje gång.
Ser alla som tävlingsekipage i framtiden och det är väldigt motiverande.
Det enda vi har som talar emot oss är mörkret, vid 20.30 är det mörkt tyvärr och än så länge finns inga lampor.

Detta motiverar mig till min träning framåt, för ju duktigare mina deltagare blir dessto mer lär jag mig och måste utvecklas.
Jag har läst en blogg ang tankar kring rivningar på klickerklok och det låter väldigt logiskt det hon skriver men huuur kommer jag dit?
Jag har ändrat lite tänk men eftersom hon sällan river på kombinationer och mycket i banor så borde det handla mycket om stress och höjdbedömning?
Jag har en liten fundering på träning framåt iaf.
Det gäller och klura!

På tal om klura så klurar jag och tänker på framtiden.
Jag har stora funderingar på att bege mig någonannanstans, men vart?
Vart finns det bäst möjlighet för hundträning och vart finns det trevligt folk med ett fint landskap?
uppåt eller neråt?
Samtidigt är jag såklart lite feg eftersom jag har ALLT här :/
Men det kanske är dax att göra saker man länge funderat och drömt om?

En annan fundering är vad jag vill jobba med och hur?
Idag är jag pers ass och tycker väl det är ok men jag skulle vilja ha ett mer omväxlande jobb och andra arbetstider.
Samtidigt är det kalas eftersom mina hundar får vara med på jobbet och det är väldigt fritt..

Min bästa träningskamrat flyttar om några veckor och en annan nära vän har flyttat till Borlänge, behöver jag nämna separationsångest?
Att ha tränat med någon i nästan ett års tid är väldigt skönt man vet varandras tankar, idéer och handlingssätt.
Bara att kunna träna på oregelbundna tider och slänga iväg ett sms och träffas är inte bara.
Ännu trevligare att man kan tävla tsm och ha sin coach med sig även där.
Eva-Karin kommer att lämna ett enormt tomrum som ni kanske förstår.
Denna tid tsm har lärt och utvecklat mig som förare på ett positivt sätt.
Vi har inte ens samma handlingssystem men ändå fungerar det så bra.

Känns som jag står i ett vägskäl på flera fronter och jag brottas ordentligt med massa tankar och funderingar, med risk för att låta väldigt negativ.
Jag kommer säkert komma fram till det bästa och det driver mig framåt iaf :)

Jag är även otroligt glad för jag har mina kära vänner runt mig <3
Vad gjorde jag utan er när jag nu är som jag är!
Det ska på fredag firas med fest hemma hos mig och ni är alla välkomna.
Har egentligen en ledig helg men blir att jobba 15 timmar extra och när denna dag är slut har jag knaprat på i 28, tufft men roligt!
Jag ska snart köpa mig något fint, förutom det jag nätshoppade i måndags :)
Smidigt att kunna handla lite och slippa åka in till stan *tummen upp*

I morgon om det fortfarande är fint väder ska jag ta mina hundar och Jossan på en skogstur, väldigt avkopplande att vara istallet en stund ibland.

Nu har min rast till att skriva av mig tagit slut och plikten kallar.

Jag hoppas dagen kommer då jag känner mig värdefull och att jag gör något värdefullt.